Zorro

 

Skulle länge ha skrivit en epistel om Zorro – eller Viggo som Ni kallade honom.

Han har utvecklats kolossalt. Han är ett vackert och mycket tillgivet djur. Han skulle ju bli innekatt (?) trodde vi men han ombestämde sig snabbt. Rymde några gånger. Nyårsafton på morgonen kl. 09.30 sprang maken och jag runt i kvarteret i morgonrockar och gjorde succé. Det räckte inte att gå ut på balkongen – nej, ut i friska luften i det fria var det som gällde. Han rymde några gånger till men kom alltid tillbaka. In skulle han genom samma dörr som han gick ut! Det blev halsband med telefonnummer och vi prövade sele och koppel.  Han gick baklänges ur selen och försvann. Men kom efter ett par timmar. På försommaren bestämde vi oss för att släppa ut honom på riktigt. Det tycker Zorro är härligt. Han går ut 3-4 ggr/dag och kommer snällt tillbaka. Nu har han fått kattlucka och den kan han gå ut igenom men inte in! Han skall in genom gillestugan som tidigare. Sedan han blev ”utekatt” har vi inte grävt upp en enda ”efterlämnad sak” i kattlådan. Allt görs ute. Även sover gör han ute – ibland. Då på någon mjuk dyna på balkongen där han låter solen skina på sig. I morgon skall jag beställa ringklocka alt. tryckmatta till honom så vi hör när han vill komma in.

Zorro har blivit väldigt kelig men när det är nog säger han ifrån. Han har en strålande aptit. Vi har köpt ett specialfoder (torrt) Majstor och han tar för sig ur burken. Tar en ”grabbnäve” med tassen och knaprar i sig. Jag har aldrig sett en så vacker katt. Blir mer och mer säker på att han är ½-abessinier. Han blev snabbt vår katt och styr oss numera med ”järntass”. Önskar bara att jag fick klippa klorna……

 

Hälsa alla Zorros kompisar därute i Pixbo.

 

 

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.